measurement

Dom ringde idag och sa att på tisdag ska jag komma och mätas. De hade gett mig en månad så de förväntar sig nu att se resultat...

 

Den här månaden har varit allt annat än det jag vill att den ska vara, vilket är att vara den ambitiösa hälsosamma tjejen. Mina tankar har kommit tillbaka till sina gamla vanor, fast är nu på ett annat sätt - (såklart, det är det som är grejen och varför ingenting i mitt huvud går att lösa).

 

Hur som helst är det inte positiva resultat dom kommer att få se, jag fick panik när de ringde utav den anledningen. Jag tänkte bara, SLUTA ÄT fram tills på tisdag. Ät ingenting! Sökte på google om vad som händer om man inte äter på en vecka. Förbränningen slutar för du går in i svält-läge, det kanske är sant så kanske jag tillåter mig något ändå?

 

Jag bestämde mig för att gå ut och springa på en gång efter att hon ringde. Sprang först till mamma (10min) för att väga mig (pappa har ingen våg) - Ca. 71 kilo. (70kg var en vikt jag tidigare på denna blogg sagt att går jag över det så ger jag upp, då är jag tjock och kommer alltid vara). Detta tänkte jag däremot inte på då. Jag gick ut på en springtur i skogen (40min), jag har aldrig riktigt känt mig så svag, men samtidigt så stark på samma gång. När jag kom tillbaka och vägde mig var jag närmare 70kg. Jag drack lite vatten. Jag tog fram telefonen och läste igenom alla mina gamla inlägg på den här bloggen. Jag vägde 64kg!!!! Jag började nästan gråta. Sedan sprang jag hem till pappa.

 

Jag vet inte vad jag tänker nu. Det jag egentligen vill är att vara en hälsosam tjej som tränar och äter nyttigt, men jag lyckas aldrig när jag försöker med det tänket. Så fot jag försöker vara en duktig tjej (oavsett vad det gäller) så misslyckas jag. Jag kan inte kontrollera mig själv! Och eftersom jag nu planerar att inte äta någonting (i stort sätt) fram tills på tisdag så är ju inte det direkt tecken på en hälsosam person. När jag kommer tillbaka till mina ana-tankar så känns det som jag har lite kontroll, jag släpper inte bara allting för att se vad som händer. Jag känner mer att jag har en personlighet, vilket är något som jag har letat efter jag-vet-inte-hur-länge. Kanske är det här jag ska vara när allting funkar. Jag måste in på det extrema för att det verkligen ska gå att kontrollera, hur konstigt det än låter. Men jag är ju konstig, eller i alla fall inte som alla andra! Har hela tiden sagt att jag inte vill vara det heller, men det kanske egentligen är precis det jag vill.